Gossip girl cry out

Idag grät jag till Gossip girl. Ja, det är sant!

Jag tror det var med Eva jag hade diskussionen med om varför Chuck Bass är den bästa karaktären i hela serien. Jag nämnde då att han är den mest mänskliga. Serena är överdrivet snygg och god och Blair är alldeles för statuskåt och envis osv. Men Chuck Bass är den som är lättast att identifiera sig med. Han har ett vattentätt skal omkring sig (som ALLA människor) Ett skal som uttrycker honom som en player, hård och okänslig - när han inuti är helt tvärtom. 

Han är som alla oss andra. Bara skriker och ber efter att någon ska älska oss. (För det är ju allt vi begär?) 
Så när han bad Blair att säga de tre orden, de tolv bokstäverna..
Ja, då sprack det för mig. 

centrerat

Jag tänkte fortsätta på mitt ego spår (se tidigare inlägg haha) då jag fortfarande är inne i mitt "hitta-tillbaka-till-mig-själv" spår. Det har lyckats väldigt bra faktiskt!

Här är saker som ni vet eller kanske inte vet om mig!

- Jag har en tvångstanke om att när jag går förbi en stillastående ensamt parkerad bil längst en trottoar så tror jag att den ska sprängas (fråga mig inte varför)
- Jag är ett riktigt Titanic fan. Jag har haft två muntliga anförande om just Titanic och sätt filmen säkert 3,000,00 ggr. 
- Jag är en ateist. Jag tror att Gud-grejen bara är en massa blajj.
- Jag tror på spöken. Ganska troget faktiskt. 
- Jag är duktig på att teckna. Jag skäms även ganska grovt över att jag slutat rita.
- Jag är galen i djur och barn! Jag ska ha tusen av varje när jag blir stor.

/Joanna

TILL MIG SJÄLV

För inte så länge sen så hade jag två jobbiga veckor. Det syntes på mig.

Men jag kom snabbt ur det. Jag lägger stort värde i mig själv och mitt liv. När jag gör och säger saker som inte stämmer överens med min värdesättning så mår jag snabbt dåligt. Och det var exakt det som hände. I två månader hade jag festat mer än jag är van vid. Jag blev alltid fullare än förra festen och jag betedde mig på ett sätt jag inte känner igen mig i. Och då blir det fel i mitt liv. 

Därför tog jag en månad helt ledigt från ytligheter (dvs alkohol, fest och KILLAR mm) för att hitta tillbaka till vad jag tycker - helt underbara Joanna! Jag vill ju inte tappa bort mitt värdefulla jag?

*) Det här inlägget tillägnar jag mig själv <3


/Joanna

känsligt ämne

Nu ska jag ta upp ett väldigt känsligt ämne. Jag blir som en tickande bomb i det här ämnet men det bör diskuteras - nämligen killar såklart.
Jag ska vara ärlig och säga att killar har förstört mitt liv. Det låter hårt, jag vet. Men det finns två sidor av det uttalandet. Är det mitt fel att jag aldrig har kunnat haft en VÄNSKAPLIG relation med en kille en längre tid? Är det jag som överanalyserar relationen eller är killar rakt ut - helt dumma i huvudet? Att jag inte varit ihop med någon på länge stör mig inte lika mycket - det krävs så mycket för att släppa in någon i ens liv. Men alla killkompisar jag någonsin har haft har jag antingen hånglat upp och därmed förstört relationen eller så har han avfärdat mig för av många olika anledningar. 
Varför blir allt så komplicerat med killar i bilden - kompis som pojkvän? Känslan av att bara för att han är av manligt kön så kommer han dumpa mig precis som alla andra. Det är ju bättre att hålla sig till tjejer som förstår dig och inte tänker så avvikande hela tiden. Har jag inte rätt?

Killar har alltså förstört mitt liv. Gjort mig socialt handikappad, gjort mig rädd för halva jordens befolkning. 

Det måste få ett slut. 

unknown

Livets skönhet förbluffar mig ibland..

American Beauty är världens vackraste film (det vet ju alla) men kommentarerna i den är tamefan vackrare än filmen själv.. Bara läs och ta in dem här orden:

"It's hard to stay mad, when there is so much beauty in the world" 
"Sometimes there is so much beauty in the world. As a matter of fact sometimes I can't take it"
"I can't feel anything but graditude for every second of my stupid little life"

Tog ni in dem? Bra! Bevara dem någonstans. Glöm dem aldrig. 
/J

HALLELUJAAAH


Wohoo. Nu har vi andledning att fira - jag har fått mitt internet tillbaka! Ja, jag vet att ni är överlyckliga. Jag vet att alla mina läsare (ni 5 stycken) har bara väntat på mina briljanta och ytterst intelligenta inlägg - ellerhur?

/Joanna